I fredags var vi på en spännande kulturupplevelse. Anna hade vunnit biljetter till "Creature - a journey from innocence to maturity", vilket utlovade att "redefine the limits of dance and theatre" till tonerna av "original sound scapes from world renowned UK composer Norm Skipp". Vidare utlovades dimma, strobljus samt nakenhet. Det lät alltså lovande.
Showen startade kl 20 och vi hade bestämt oss att ses innan för att äta middag ihop. Eftersom det var ganska ont om tid till middag lyckades jag att hoppa av min buss ca en km för tidigt och fick halvspringa bort till platsen där en hungrig och otålig Anna stod och väntade. Vi hittade en indisk restaurang, käkade, svarade på frågan "how was the food?" fyra gånger på 20 minuter (den var ok men inte mer) och skyndade sedan vidare mot teatern. Väl på teatern såg det ut ungefär som man kunde förvänta sig; horder av folk i svarta koftor med tjocka glasögon och rödvinsglas i handen, samt tre personer i råttmasker som kravlade omkring i en stor hög mitt på golvet. Där fanns en skylt som varnade för "excessively loud noises" under showen vilket vi fann lustigt. Om det var onödigt höga ljud under föreställningen, varför sänkte man inte bara volymen isåfall?
De öppnade salongen och vi bänkade oss i mitten av bänkraderna eftersom vi hade blivit informerade om att dessa platserna erbjöd "the optimal experience". Ljuset släcktes och det blev alldeles mörkt. Det enda som hördes var sörplandet av rödvin. Sen tändes ett svagt ljussken längst bort på scenen och man kunde urskilja en hög med människor som stod i en hög och kråmade sig, iklädda bruna säckar. Jag tror det var det de gjorde iallafall, det var nämligen lite svårt att se så noga eftersom de var typ 50 m bort (det var en väldigt stor scen) och ljuset var otroligt svagt. Sen satte "the original sound scapes" igång. Det är svårt att beskriva, men tänk er en blandning mellan rundgångsljud, tjutande vind, någon som slår sönder fönsterrutor, någon som drar sina naglar över en griffeltavla, samt ljudet av okokta makaroner som hälls på en mikrofon. Allt detta i en otroligt hög ljudvolym. Efter att personerna stått i en hög i ca tio minuter drog de av sig säckarna, körde en långsam zombiewalk fram till kanten av scenen, och lade sig sedan i en hög på golvet och kravlade omkring som maskar. Detta pågick i ca fem-tio minuter. Sedan reste de sig och gick iväg. Därefter kom sex barbröstade kvinnor i tyllkjol in på scenen åtföljda av en person utklädd till en slags björn från helvetet med bockhorn. Denna person stod och viftade med armarna i luften medans kvinnorna hoppade omkring och spelade hundar (inkl försökte kissa på varandra). Detta pågick i en bra stund, typ tio minuter. Vid det här laget började jag önska att jag också hade en glas rödvin att dricka. Efter denna spännande episod förvandlades plötsligt alla till hönor som sprang omkring och sprätte med benen och pickade på golvet. Även detta i ca tio minuter. Sen sprang de ut från scenen, för att sedan komma in igen. Då låg en person på en stor grön matta och kravlade omkring, vilt viftandes med tungan, medans de andra kvinnorna gjorde baklängeskullerbyttor i slowmotion över hela scenen. Sen sänktes ljuset och föreställningen var över. Den pågick i en timme. På vägen ut från teatern hörde vi hur någon i svart kofta kommenterade hur fantastiskt det hela varit. Själva var vi mest glada över att få undslippa med hörseln någorlunda i behåll.
