De första bilderna!

Svärmor på besök

Svärmor laddar med en stärkande frukost inför en lång dag

Nu har Annas föräldrar kommit till Melbourne. Förhoppningsvis betyder det att vi får lite assistans med de sista bröllopsförberedelserna vilket är väldigt uppskattat. Jag har precis varit och släppt av Rick vid flygplatsen eftersom han ska till Adelaide i några dagar så nu efter frukost är det dags att dra igång med att fixa cateringen och dekorationer till festen!

Vår i vår trädgård

Våren har sedan länge nått Melbourne och mellan jobb och bröllopsfixande njuter vi av varma dagar (blandat med mindre varma dagar - som tidigare påpekat så är Melbournes väder notoriskt opålitligt. Häromdagen sjönk temperaturen från 24 till 14 grader medan jag var på jobbet - så när jag cyklade hemåt var jag inte helt glad över att jag lämnat jackan hemma ...)

Våren har även nått vår trädgård! För någon månad sen blommade vårt citronträd:

Nu har blommorna övergått till något sorts förstadium till frukt (ni botaniker där ute, vad kallas det? kart?). Visst ser det läckert ut?

Även apelsinträdet har fått små frukter, och tittar ni noga kan ni se apelsinens klyftor:

Körsbärstomater är också på intåg, och med dem Kalles korståg mot de vita flugor som vill äta upp tomatplantorna (ja, ni läste rätt, allting är som bekant upp-och-ner här, flugorna är vita och svanarna är svarta!).

Nu hoppas vi bara att allt hinner mogna tills alla våra gäster anländer i december!

Kulturella äventyr

I fredags var vi på en spännande kulturupplevelse. Anna hade vunnit biljetter till "Creature - a journey from innocence to maturity", vilket utlovade att "redefine the limits of dance and theatre" till tonerna av "original sound scapes from world renowned UK composer Norm Skipp". Vidare utlovades dimma, strobljus samt nakenhet. Det lät alltså lovande.

Showen startade kl 20 och vi hade bestämt oss att ses innan för att äta middag ihop. Eftersom det var ganska ont om tid till middag lyckades jag att hoppa av min buss ca en km för tidigt och fick halvspringa bort till platsen där en hungrig och otålig Anna stod och väntade. Vi hittade en indisk restaurang, käkade, svarade på frågan "how was the food?" fyra gånger på 20 minuter (den var ok men inte mer) och skyndade sedan vidare mot teatern. Väl på teatern såg det ut ungefär som man kunde förvänta sig; horder av folk i svarta koftor med tjocka glasögon och rödvinsglas i handen, samt tre personer i råttmasker som kravlade omkring i en stor hög mitt på golvet. Där fanns en skylt som varnade för "excessively loud noises" under showen vilket vi fann lustigt. Om det var onödigt höga ljud under föreställningen, varför sänkte man inte bara volymen isåfall?

De öppnade salongen och vi bänkade oss i mitten av bänkraderna eftersom vi hade blivit informerade om att dessa platserna erbjöd "the optimal experience". Ljuset släcktes och det blev alldeles mörkt. Det enda som hördes var sörplandet av rödvin. Sen tändes ett svagt ljussken längst bort på scenen och man kunde urskilja en hög med människor som stod i en hög och kråmade sig, iklädda bruna säckar. Jag tror det var det de gjorde iallafall, det var nämligen lite svårt att se så noga eftersom de var typ 50 m bort (det var en väldigt stor scen) och ljuset var otroligt svagt. Sen satte "the original sound scapes" igång. Det är svårt att beskriva, men tänk er en blandning mellan rundgångsljud, tjutande vind, någon som slår sönder fönsterrutor, någon som drar sina naglar över en griffeltavla, samt ljudet av okokta makaroner som hälls på en mikrofon. Allt detta i en otroligt hög ljudvolym. Efter att personerna stått i en hög i ca tio minuter drog de av sig säckarna, körde en långsam zombiewalk fram till kanten av scenen, och lade sig sedan i en hög på golvet och kravlade omkring som maskar. Detta pågick i ca fem-tio minuter. Sedan reste de sig och gick iväg. Därefter kom sex barbröstade kvinnor i tyllkjol in på scenen åtföljda av en person utklädd till en slags björn från helvetet med bockhorn. Denna person stod och viftade med armarna i luften medans kvinnorna hoppade omkring och spelade hundar (inkl försökte kissa på varandra). Detta pågick i en bra stund, typ tio minuter. Vid det här laget började jag önska att jag också hade en glas rödvin att dricka. Efter denna spännande episod förvandlades plötsligt alla till hönor som sprang omkring och sprätte med benen och pickade på golvet. Även detta i ca tio minuter. Sen sprang de ut från scenen, för att sedan komma in igen. Då låg en person på en stor grön matta och kravlade omkring, vilt viftandes med tungan, medans de andra kvinnorna gjorde baklängeskullerbyttor i slowmotion över hela scenen. Sen sänktes ljuset och föreställningen var över. Den pågick i en timme. På vägen ut från teatern hörde vi hur någon i svart kofta kommenterade hur fantastiskt det hela varit. Själva var vi mest glada över att få undslippa med hörseln någorlunda i behåll.

Ding dong!

Vad var det? Jo det är bröllopsklockorna som klämtar! Den 17 december gifter vi oss i svenska kyrkan i Melbourne!

Sugarloaf Reservoir

I lördags åkte vi norrut till Sugarloaf Reservoir, en konstgjord sjö som norra Melbourne hämtar sitt vatten ifrån.



Vi hade fått tips om att det skulle blomma massor av vårblommor där. Nu såg vi inte speciellt mycket blommor, men däremot massor av något som var mycket roligare att titta på:

Visst är de fina!

En tur till Mornington Peninsula

Igår gjorde Kalle och jag en dagsutflykt ner till Mornington Peninsula, den stora halvön söder om Melbourne.


Vädret var fint för att vara vinter (ca 20 grader) och det märks att våren börjar komma; överallt blommar träd och buskar. Vi åkte till ett litet samhälle som heter Sorrento och som tydligen var det första samhället som grundades i Victoria (delstaten vi bor i). Husen var byggda i kalksten som glittrade vackert i solen och vi fikade på ett kafé med världsberömda "vanilla slices". För er som nu blir rädda att ni missat något i er allmänbildning när ni skamset erkänner att ni inte tidigare hört talas om dessa världsberömda godbitar kan jag trösta er med följande: "world famous" här betyder att det kan finnas någon som hört talas om det i en annan delstat, och det kan också vara möjligt att någon Aussie boendes "overseas" någon gång nämnt det till en annan person där. I alla fall så var det inget fel på vanilla slicen om man gillar mördeg blandat med väldigt mycket tjock vaniljkräm. Annars har man inte missat något.




Efter fikastunden åkte vi ut till nationalparken på udden och njöt av att se på utsikten och hur de kraftiga vågorna slog upp på stranden.




Men, undrar nu den vakne bloggläsaren, hur tog de sig då ner till halvön denna dag? Jo, det ska jag berätta nu (har sparat det bästa till sist). Vi har köpt bil! En Hyundai i30 som är så fin, så fin! :) Vi fick den i fredags kväll och det var alltså premiärturen denna dag. Nu hoppas vi på ett långt och lyckligt liv tillsammans!

Utdrag ur årets IKEA-katalog

Vi har måhända varit lite långsamma på att uppdatera bloggen (såg att senaste inlägget var från i mitten av maj...) men här kommer iallafall lite bilder från vårt hem i Melbourne! Som svenska expats måste vi ju hålla oss till vårt hemlands kultur, och därför inredde vi i typisk svensk stil: IKEA. Kamprad måste vara nöjd i sitt skatteparadis.

Klicka på bilderna för att se större versioner.

Påsken 2011

Påsken firade jag och Anna genom att åka till Yarra Valley, ca en timme utanför Melbourne. I hemlighet, som en överraskning, hade jag bokat in ett par nätter åt oss på Balgownie Estate Spa, en vingård som även hade hotell och restaurang. Vi hyrde en bil och for ut i obygden. Tyvärr visade sig fler vilja lämna staden över påsk så det tog ett tag, men tillslut kom vi upp i bergen till Marysville där vi hade vårt första stopp. Marysville var "the honeymoon capital" för melbourniterna under tidigt 1900-tal och ligger i ett väldigt mysigt område. Tyvärr brann allting ner 2009 i de stora skogsbränderna, så det såg lite ut som en byggarbetsplats med vacker omgivning för tillfället. Vi besökte en imponerade skulpturutställning med en massa stora ler- och metallskulturer utspridda i en vacker trädgård (bakom konstnärens hus visade det sig). Vi passade även på att titta på Victorias högsta vattenfall som låg i närheten. Sen åkte vi till vårt hotell nere i dalen.

Väl framme vid hotellet blev Anna glatt överraskad över att det inte var ett delat rum på hostel vi skulle bo på utan lite lyxigare än så. Hon blev ännu mer glatt överraskad när vi kom in på vårt rum och fann en chokladfontän med färska frukter till. Samt en bubbelpool i badrummet. Så vi käkade chokladdoppad frukt, badade bubbelpool, drack en flaska mousserande Peppermint Paddock (vårt favvo-sparkling red) och njöt av att bara ta det lugnt. Middag var i restaurangen och den var god, men tyvärr hade de löjligt små portioner. Nästa dag passade vi på att bada och ångbasta i hotellets spaanläggning, sen åkte vi runt o kollade på området, gick till ett par vingårdar och provade vad dom producerat. Söndagen spenderade vi slutligen på Healesville Sanctuary, en djurpark för inhemska djur, innan vi for hemåt igen efter en mycket lyckad helg.

Lerfigurer i trädgården

Ugglegubben spanar på Anna

Fler lerfigurer i trädgården...

Marysville blev väldigt svårt drabbat av skogsbränderna 2009. Nu är grönskan tillbaka, men de svarta trädstammarna vittnar fortfarande om bränderna.

Del av Stevenson falls, fotograferat av en lustig ryss

Vårt hotellrum på Balgownie Estate inkluderade egen bubbelpool och utsikt över vingården. Notera resterna av chokladfontänen i bakgrunden.

Kalle bland vinrankorna

Höstfärger i vinodlingarna

Vi åkte även till Healesville Sanctuary och tittade på djuren där. De hade bl.a. koalor.

På hästrygg genom Victorias vinodlingar

Det smakar.... rött vin.

Kalle och hästen Danny (som gillade att äta en massa gräs, tailgate:a andra hästar, och gå bland lågt hängande grenar, men som var rädd för att gå i vattenpölar)

Idag har vi varit på kombinerad ridtur/vinprovning med Hendrik och Ariel i vinodlingsregionen runt the Mornington Peninsula, typ 1,5h sydost om Melbourne. Man kan ju undra om det är en bra idé att kombinera hästovana personer med alkoholintag, men det gick faktiskt bra och ingen lyckades trilla av sin häst. Inte ens när Kalles häst envisades med att gå under alla stora grenar i ett enträget försök att skava av irritationsmomentet på ryggen. Det var väldigt mysigt att rida omkring bland fält av olivträd eller vinrankor i höstvädret. På vägen hem åkte vi utmed kusten och såg ut över havet i solnedgången - fint, men det såg lite kallt ut i vattnet. Det känns lite trist att vi är på väg mot höst medan ni som är "up over" är på väg mot vår. Men men, det är fortfarande hyfsat varmt. Igår satt vi och käkade frukost på vårt lokala grekiska café Melissa och satt ute i solen och njöt av 25C, goda foccachias samt vilda diskussioner på grekiska förda av de grekiska gubbar som verkar befolka Thornbury. Det kändes nästan som att vara i Grekland. Fast med fler Greker.

Utflykter

De senaste två helgerna har vädret varit kanon och vi har passat på att göra utflykter i närområdet. Förra lördagen åkte vi till Brighton Beach i södra Melbourne och kikade på deras berömda badhytter från mitten på 1800-talet. Vackra, eller hur?


















På söndagen åkte vi ut till Kinglake utanför Melbourne tillsammans med en kollega till Kalle, Hendrik, och dennes fru Ariel. Kinglake var det område som drabbades värst av skogsbränderna 2009 känt som Black Saturday, då 173 människor dog. Nu håller naturen på att återerövra de nedbrunna områdena och det var intressant att se hur det såg ut; en blandning av gammalt och nytt.






















Denna helg har vi cyklat! Till Preston marknad på lördagen (en kaotisk upplevelse där folk rev och slet i frukt och grönt och man knuffades hit och dit - man ska passa sig för tanter som vill fynda!) och bort till Parkville på söndagen (ett område där huvuddelen av WEHI (Kalles arbete) ligger, även om Kalle oftast jobbar på den mindre delen i Bundoora).

Att cykla i vänstertrafik var inte lika illa som jag befarat, men det knepiga är att bromsarna på cykeln sitter omvänt, så det gäller att inte bara dra åt höger broms (som jag oftast gör hemma i Sverige) om man inte vill stå på huvudet.

En kulturell vecka i Adelaide

Nyss hemkommen från Adelaide efter att ha tillbringat en vecka där "på semester". Ja, jag vet, jag är ju ledig även i Melbourne - men det känns annorlunda att vara någon annanstans än "hemma i Melbourne", som jag har börjat kalla det. I Adelaide finns mina släktingar på pappas sida (bl a min farmor och faster) och just för tillfället även min pappa! Förutom att träffa släkten (som naturligtvis var väldigt trevligt, det är ju inte så tätt mellan gångerna vi ses) och ta ett par dopp i havet passade vi på att vara lite kulturella. Adelaide har flera olika kulturfestivaler och just för tillfället pågick The Fringe. Vi var på två sinsemellan väldigt olika konserter två kvällar i rad:

1. Om han låter som Bob Dylan? Om han ser ut som Bob Dylan? Om han spelar Bob Dylans hitlåtar? (för er Dylan-kännare kan den här frågan vara en ledtråd) Då måste det vara... Aussie Bob! Japp, en australisk kopia av Dylan med Dylans repertoar. Och han var riktigt bra! Spelningen var på ett litet ställe, Rob Roy, och vi satt längst fram, så det kändes nästan som att vara på en intim spelning med den riktige Dylan. (Och då med bonusen att aussie-varianten faktiskt körde ett gäng av hans största låtar, inklusive favoriten "Like a rolling stone", något som den äkte Dylan inte alltid bemödar sig med!)

2. Kvällen därpå hade min far sett att Neil Diamond skulle spela på Adelaide Entertainment Centre, stans största arena. Det var i princip utsålt (över 12000 platser) men de hade släppt några extra biljetter samma dag så vi åkte dit på vinst och förlust och anlände strax innan konserten skulle börja. Det visade sig att de nysläppta platserna var bakom scenen och det kändes inte så roligt. Det fanns också ett fåtal bra platser precis framför scenen (det hålls alltid ett fåtal platser utifall någon kändis skulle dyka upp, men eftersom Diamond skulle gå på scenen inom några minuter hade de nu släppts) men de var så dyra att vi inte riktigt kände för att betala det priset.

Jag gjorde mig beredd att släppa det hela och åka hem igen, men pappa ville inte ge sig så lätt, och tur var det! Här kommer det som jag inte vet bara var tur, skicklighet eller någon australisk gen jag ännu inte har fått påslagen, men på något sätt lyckas pappa genom att lämna mig i pant i dörren hos en ilsken vakt ("You can't do that, sir") komma in på arenan, prata med en annan vakt som hänvisade honom till en tredje, som i sin tur säger att om vi köper två av de billigaste biljetterna (de bakom scenen) så kan han byta ut dem till de bästa biljetterna (de för kändisarna). Utan kostnad!

Nu är goda råd dyra! Diamond ska på scenen om exakt 8 minuter och vi rusar tillbaks till biljettkassan för att köpa varsin biljett. Kassörskan känner igen oss som de som velade en lång stund innan vi gick därifrån tomhänta. Hon tar god tid på sig att peka på de olika raderna bakom scen och vilken vi bör välja, och det enda vi vill är att hon ska skynda på! Till slut får vi våra biljetter, spanar efter "vår" vakt och blir för ett ögonblick oroliga att han försvunnit iväg, innan vi får syn på honom. Han byter ut våra biljetter, vi blir ledsagade in som några av de allra sista att anlända och inser att vi sitter i sektionen allra längst fram framför scenen. Helt fantastiska platser, och en helt fantastisk konsert! Diamond är 70 fyllda och kanske är det hans långa erfarenhet som gör honom till en otrolig underhållare och artist. Undertecknad kan inte påstå att hon är närmare bekant med hans verk (förutom The Monkees "I'm a believer" som jag älskar) men njuter trots detta verkligen av showen, och kommer spela fler av låtarna hemma i fortsättningen.

Ja, det var ett par saker som ägde rum i veckan. Egentligen anses Melbourne vara Australiens kulturcentrum så det är lite bakvänt att åka till Adelaide för musik, men vad gör det? I april blir det dock kanske konsert i Melbourne med den äkte herr Dylan, för på något sätt måste vi passa på att leva upp till det alla säger om Melbourne; "Oh, it's such a vibrant city, and so cultural...!" Och då får ju inte Kalle och jag vara sämre!

Kort uppdatering

Det har varit ganska fullt upp med allting, så därför har jag inte skrivit något på ett tag. Anna har flyttat ner nu, vi har fixat en del med huset, bl.a. köpt en soffa och en del andra möbler, samt att jag varit och hämtat upp alla sakerna vi skickade ner från Sverige. Det var en intressant DDR-inspirerad process, med många steg, köer, diverse personer som skulle intervjua en, papper, stämplar, mer papper, mer stämplar, köer, en gaffeltruck samt ett desperat försök att hålla undan alla kartongerna från regn medans jag kryssade fram på motorvägen. Allt har dock gått bra och vi har lyckats med konststycket att inte ha sönder något under transporten. Bra packat av Anna och Irene! Hela huset är numera i ett totalt kaos eftersom det står halvöppnade lådor överallt, men när vi fått iordning på allting så kommer bilder läggas upp!

Nytt land! Nytt hus!

... men samma pojkvän som tur är! :)

Nu har jag varit här i nästan två dygn och det är jätteskönt att vara framme. Resan gick riktigt bra och på något sätt har jag sluppit jet-lag trots att Melbourne ligger 10 timmar före Sverige. Vädret är ganska milt, drygt 20 grader, men solen är som vanligt väldigt stark och solkräm och hatt är mina konstanta följeslagare i det här landet.

Några observationer jag gjort som nybliven immigrant:
1. Vänstertrafik - ingen överraskning, men ändå lyckades jag på nåt sätt gå in i den ena efter den andra personen på trottoaren igår, tills jag kom på att man ska hålla till vänster i det här landet. Hur jag gör i gatukorsningar? Vrider huvudet åt alla håll hela tiden tills jag kommit över till andra sidan.
2. Tågen tuuuuutar. Konstant. Vi bor när järnvägslinjen och tågen tutar vid varje station, vid varje korsning och ibland också för nöjes skull, misstänker jag. Låter som att man har en liten elefant i trädgården. Kalle säger att man vänjer sig men det återstår att se.
3. Australien har billig, jättegod sushi. Men man måste passa sig så det inte blir som vid min lunch idag; man sätter tänderna i rullen och får hela munnen full av majonnäs. Lärdom: Australien har även billig, inte alls lika god sushi.
4. Min lunch igår var klassisk australisk: sausage roll & iced coffee. En speciell sorts korvblandning invirad i mördeg tillsammans med riktigt sött iskaffe (som man kan köpa i 2 liters-dunkar). Mums! (Kalle skakar på huvudet.)

Ikväll ska vi till Ikea och leta soffa. Kan inte påstå att jag saknar mitt hemland så mycket än att jag ser fram emot mötet med mini-Sverige, men jag kan ju i alla fall passa på att hamstra knäckebröd!

Nytt hus!

Äntligen har jag fått tillträde till det nya huset*! Har inte flytta in helt ännu eftersom jag saknar säng och kylskåp, men bara känslan av att äntligen undslippa Bell Street är underbar! Huset är ännu finare än jag mindes det från inspektionen så det här kommer bli bra. In the mean time, i en annan del av stan, fick jag uppleva ännu ett brandlarm på Bell Street. Denna gången (som måste vara typ den tionde i januari) fick vi tillochmed utrymma hotellet och titta på polis och brandmän som undersökte varför tredje våningen var rökfylld. Inte så konstigt att det går brandlarm lite då och då heller; denna veckan stängde jag återigen av gasen i köket efter att någon hade lämnat den på. Känns tryggt.

Under veckan har jag börjat jobba lite faktiskt, har satt upp celler och så. Den kommande veckan kommer jag få ännu mer att göra - känns bra att sätta igång mer på riktigt. Dock är många fortfarande iväg på semester så det är rätt lugnt. Jag har även träffat Annas pappas kusin Jane, som visat sig bo typ 500 meter från vårt nya hus, och som är jättetrevlig. De bjöd över mig på middag och jag har även lånat lite saker av dem. Lustigt sammanträffande att 50% av de personer vi kände som bodde i Melbourne visade sig bo i samma område som vi flyttat till. I fredags var jag även ute med ett par av Tim och Leis vänner från Spanien som var på besök i Melbourne. Vi åkte ner till St Kilda och käkade och drack öl till sent på natten, väldigt trevligt. De hade haft lite otur på sin resa med att det regnade överallt de reste men verkade uppskatta sin Aus/NZ-vistelse ändå. Det har varit rätt regnigt under veckan, och eftersom det även varit väldigt varmt har det känts tropiskt här (27C och 97% luftfuktighet). Som tur är har vi inte haft några översvämningar här i Melbourne så det har varit ganska lugnt.

Dags att gå ut i solen lite, har suttit på biblioteket för att svalka av mig lite (samt snylta på deras internet).

*Adressen till huset är:

4/18 Shaftesbury Parade
Thornbury VIC 3071
Australien